Mest använda ord: ramadan | fasta | sunnah | wudu | hukum | najasah | sharia | duaa | ghusl | junub | tayammum | adhan | iqamah | ruku | rak’at | qunut | istikharah | takbir | id-bönen | zakah al-fitr | i’tikaf | hajj | tawaf

Fråga # 338 : Vad är konsekvenserna om man äter, dricker eller har samlag medan man tror att solen har gått ned eller att fajr inte har infallit?


Svar: Om man äter, dricker eller har samlag för att man tror att solen har gått ned eller att fajr inte har inträffat. I sådana här fall måste en person ta igen dagen, enligt merparten av de lärda och de fyra imamerna. Det finns dock meningsskiljaktighet i denna fråga. Ishaq, Dawud, Ibn Hazm, ‘Ata, ‘Urwah, al-Hasan al-Basri och Mujahid vidhöll att en sådan fasta är sund och att individen inte behöver ta igen dagen senare. De baserar sin åsikt på faktumet att Allah säger i Koranen: ”Om ni här begår ett misstag, skall ni inte klandras för detta - nej, [det som är av betydelse är] vad ni innerst inne syftar till” (33:5). Allahs Sändebud () sade: ”Allah håller inte någon från detta samfund ansvarig för det som utförs av misstag…” ‘Abd al-Razzaq återberättade att Mamar rapporterade från al-Amash att Zayd ibn Wahb sade: ”Folket bröt sin fasta under ‘Umar ibn al-Khattabs tid. Jag såg en stor gryta föras från Hafsahs hus och folket drack. Sedan uppenbarade sig solen från bakom molnen och detta bekymrade människorna. De sade: ‘Vi måste ta igen denna dag.’ ‘Umar frågade: ‘Varför? Vid Allah, vi har inte involverat oss själva i någon synd.’” Al-Bukhari rapporterade att Asma’ bint Abi Bakr sade: ”Vi bröt fastan i ramadan när det var molnigt under Profetens () tid, och sedan dök solen upp igen.” Ibn Taymiyyah kommenterade ämnet och sade: ”Detta pekar mot två saker: 1) att det inte är rekommenderat att man fördröjer att bryta fastan till dess att man är fullständigt säker på att solen har gått ned… och 2) att det inte är nödvändigt att ta igen en sådan dag. Om Profeten () hade beordrat dem att ta igen den dagen, skulle detta ha blivit allmänt känt. Faktumet att det har rapporterats att de bröt sin fasta [och att det inte har rapporterats att de beordrades att ta igen dagen] pekar mot faktumet att de inte beordrades att ta igen den dagen.” Den enda handlingen, enligt merparten av de lärda, som kräver att både dagen tas igen och att man gottgör för den, är att en person har samlag under en av ramadans dagar [dvs. dagtid, när man fastar]. Abu Hurayrah rapporterade att en man kom till Allahs Sändebud () och sade: ”Jag är förstörd, O Allahs Sändebud!” Profeten frågade: ”Vad har förstört dig?” Han svarade: ”Jag hade samlag med min fru under en av ramadans dagar.” Profeten frågade: ”Har du möjlighet att frige en slav?” Han sade: ”Nej.” Profeten frågade: ”Är det möjligt för dig att fasta två månader i följd?” Han svarade: ”Nej.” Profeten frågade: ”Är det möjligt för dig att ge mat till sextio fattiga personer?” Han svarade: ”Nej.” Profeten sade: ”Sitt då.” En korg med dadlar togs till Profeten och han sade till mannen: ”Ge detta som välgörenhet.” Mannen sade: ”Till någon som är fattigare än oss? Det finns ingen i denna stad som är fattigare än oss!” Profeten skrattade till dess att hans hörntänder kunde ses och sade: ”Gå och mata din familj med den.” Detta har återberättats av gruppen.[1] Majoriteten av de lärda säger att både män och kvinnor måste gottgöra om de avsiktligen har samlag under en av ramadans dagar (dagtid)[2] som de hade avsikt att fasta. Om de hade samlag till följd av glömska eller till följd av tvång, eller om de inte hade avsikten att fasta, då är det inte obligatorisk för någon av dem att gottgöra. Om kvinnan tvingades av mannen till att ha samlag, är gottgörelsen endast obligatorisk för mannen. Enligt al-Shafi’i är gottgörelsen inte obligatorisk för kvinnan oavsett omständighet, det vill säga oavsett om det var hennes eget val eller tvång, och hon behöver endast ta igen dagen som hon har missat. Al-Nawawi sade: ”Generellt är den mest autentiska åsikten att gottgörelsen endast är obligatorisk för mannen och att det inte finns [någon gottgörelse] för kvinnan. Det finns inget obligatoriskt för henne vad gäller denna fråga, då det handlar om [att betala] pengar [på grund av något som är relaterat till] samlag, och detta åsyftar mannens plikt och inte kvinnas. [På så sätt] är det likt hemgiften.” Abu Dawud sade: ”Ahmad tillfrågades om någon som har samlag under ramadan: ‘Finns det någon gottgörelse för kvinnan?’ Han svarade: ‘Jag har inte hört talas om någon.’ I al-Mughni står det: ”Detta åsyftar faktumet att Profeten () beordrade mannen som hade haft samlag att frige en slav. Han beordrade inte kvinnan att göra något, detta trots att han naturligtvis visste att hon deltog i handlingen.” Enligt merparten av de lärda måste gottgörelser utföras i ordningen som nämndes i hadithen. Den första befallningen är att frige en slav. Om detta inte är möjligt, måste individen fasta under två månader i följd. Om detta inte är möjligt, måste individen ge mat till sextio fattiga personer med mat som är likt den genomsnittliga maten i ett hushåll. Personen kan inte hoppa från en handling till en annan, utom om han inte har förmågan att utföra den föregående ordern. Enligt maliki-rättsskolan och en rapport från Ahmad, får individen välja en av dessa tre handlingar och detta kommer att vara tillräckligt för honom. Denna senare åsikt är baserad på en rapport från Malik och Ibn Jurayj från Humayd ibn ‘Abd al-Rahman, som rapporterade att Abu Hurayrah återberättade att en man bröt sin fasta under ramadan. Profeten () beordrade mannen att som gottgörelse frige en slav eller att fasta två månader i följd eller att mata sextio fattiga personer. Detta har återberättats av Muslim. I den föregående hadithen antyder ordet ”eller” att det handlar om ett val, men enligt somliga var anledningen till att gottgörelsen skulle utföras annorlunda och därför kunde individen välja, såsom gottgörelsen när en person bryter en ed. Al-Shawkani sade: ”I de olika rapporterna finns det bevis att gottgörelsen ska utföras i ordning eller enligt ens eget val. De som menar att det är i ordning är fler till antal. Al-Muhallab och al-Qurtubi kombinerade rapporterna och sade att händelsen [då någon bröt fastan] inträffade mer än en gång.” Al-Hafidh har en annan uppfattning: ”Detta är inte korrekt. Det var endast en händelse och alla delar är förenade. Kärnan av det hela är att det endast var en händelse. Somliga kombinerar rapporterna och säger att det är rekommenderat att följa ordningen, men att man får välja. Andra säger motsatsen.” Den som har samlag (med sin hustru) under en av ramadans dagar och, före han utför gottgörelsen, har samlag under en annan av ramadans dagar, behöver endast utföra en gottgörelse enligt en rapport från Ahmad och hanafi-rättsskolan. Detta beror på att det finns ett straff för handlingar som upprepas, och om gottgörelsen eller straffet inte utförs, anses alla handlingar vara som en. Enligt Malik, al-Shafi’i och Ahmad måste individen utföra gottgörelsen två gånger, då varje dag i ramadan är en egen dyrkanshandling. Om gottgörelsen är obligatorisk för att individen annullerade fastan, kombineras inte de separata handlingarna. Alla lärda är eniga att om individen avsiktligen hade samlag under en av ramadans dagar och har utfört gottgörelsen, och sedan har samlag under en annan av ramadans dagar, då blir ännu en gottgörelsen obligatorisk för honom. På samma sätt är de eniga om att om en person har samlag två gånger under en dag, före han utför gottgörelsen för det första tillfället, då behöver han endast utföra en gottgörelse. Om han har utfört gottgörelsen för den första, behöver han inte utföra en gottgörelse för den andra, enligt merparten av de lärda. Enligt Ahmad måste individen i ett sådant scenario utföra totalt två gottgörelser.
[1] Denna hadith används som bevis av de som säger att gottgörelsen inte utförs om det innebär stora svårigheter för individen. Detta är al-Shafi’is åsikt. Hanbali-rättsskolan och somliga från maliki-rättsskolan har anammat denna åsikt. Merparten av de lärda menar att gottgörelsen ska utföras även om det innebär stora svårigheter för individen (Sabiqs fotnot). [2] Om de hade samlag under en dag som fastades för att gottgöra för en dag som missades under ramadan, eller på grund av en ed, krävs ingen gottgörelse (Sabiqs fotnot).
Dela och tipsa!
Tillbaka till sökresultat ...